Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 7. En återblick på min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att inte hushålla med anständigt tillbehör af smörjelse för
det, som skulle anrättas. Stundom läppjade hon på panksksspaden
och mjölvispen, snusade, flåsade, hostade, prustade och höll
tal, än i köksdörren, än ute på gården, än framför spiseln,
än i trapporna. Med mössan på sned, en sotstrimma tvärs öfver
kindbenet, högra tummen i vädret och den himmelåtsträfvande
näsan ännu högre, försäkrade hon: att matanstalterna skulle
blifva högst förträffliga, intet skulle fattas, ej en gång
ren duk och gröna blad. Vin drack hon väl aldrig, men skulle
dock i anledning af dagens högtidlighet ej vägra att mottaga
ett glas; allt hurrande för sin person ville hon likväl
undanbedja sig på det högsta. Det kunde väcka afundsjuka.
Intet stoj, inga oordningar. Gården måste gossarne sjelfva
rensopa. Skall det ändtligen vara öl, så har den kongl. bryggsren
det, som duger. – Se så, nu fräser det öfver i grytan, ut med er
ur köket! Dörren igen, fyrfatet hit, grytringarne tog väl
fan! Inom en timme är allt färdigt!»
Nahum, som trälade i sitt anletes svett, förkofrade sig
märkligen. Hans lärare fann sig nöjd med honom, och slit
sedan de första dagarne hade han undsluppit riset. Denne
lärare var en ibland desse, till hvilka man nu för tiden
fåfängt uppletar maken. Genom sin stränga tukt, ordning och
uthållighet förmådde han ingifva både kärlek och fruktan.
Han fördrog intet klem. Hvar och en skulle utan krus
uppfylla sina pligter. Något annat drifhjul utom karbasen
fans icke. Den gick också, som en smedsslägga, beständigt
upp och ned. Alldeles outtröttlig, uppdref han sin klass
till en ovanlig grad af arbetsdrift och kunskap. Mot terminens
slut gafs ingen rast, ingen hvila. Klockan fem om
morgnarne satt han redan i katedern med ungdomen framför
sig. Frukost och middag var knappt tid att tänka på.
En qvart bestods till den förra och en halftimme till den
senare. Dess mer guds gåfvor af glosor, lexor och explicering.
Dermed fortsattes till sent på aftnarne. Med en
sällspord förmåga att i allt göra sig begriplig undföll honom
ej det ringaste, och det gafs ingen så dum, i hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
