Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Noveller - Ungdomsfantasier eller Nahum Fredr. Bergströms krönika - II - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följande dagen på slaget sex spatserade redan våra
unga vänner fram och åter bland brunnagästerna. Ingen
dam syntes till. De toge alla möjliga vägar, genomsökte
brunnssalongen och alléerna och återkommo, men ändå
ingen beslöjad varelse. Det ringde till morgonbön,
drickningen var slutad. – »Säkert är hon sjuk,» sade Julius,
»kom, vi gå in i byggningen och höra efter.» – I förstugan
mötte man en piga, och på tillfrågan, huru den unga, sjuka
damen mådde, svarade denna: »att hon gårdagen afflyttat,
efter att hafva fått ett förfärligt anfall af blodstörtning.
Hvarthän, viste hon ej bestämdt, men, som hon hört, till
ett landtställe nära vid stora herregården, hvarest hon, ämnar
nyttja mjölkkuren, ty den stackars flickan lär ha lungsot.
– »Hvad heter hon?» – »Nog har jag hört namnet, men
jag mins det icke; det är så konstigt. Jag tror det var
Näch eller Näs (nièce); så har jag hört den gamla frun
kalla henne.» – »Besynnerligt», mumlade de tvenne vännerna
och aflägsnade sig.
Strax på eftermiddagen kom en liten flicka och räckte
Fredrik en förseglad biljet Han bröt den och läste:
»Hvarföre förföljer ni mig? Unna mig då åtminstone att få dö i
lugn.» – Ingen namnteckning, blott dessa tretton ord. –
»Hvem är brefvet ifrån,» frågade Fredrik, i det han såg
efter flicka. Hon var försvunnen. – »Se här, Julius, läs
och uttyd. Det är en biljett från vår beslöjade dam; men,
hvarföre den är stäld just till mig, förstår jag icke, då det
egentligen varit du, som plågat henne med din nyfikenhet.»
– Julius genomögnade lappen, återlemnade den och sade:
»nå, så skola vi min sann ej hädanefter besvära henne,
ehuru det egentligen var för din skull, jag intresserade
mig för hennes person.»
Hela händelsen var nästan bortglömd, då den omtalade
pigan en dag kom springande mot Fredrik och sade, att
ett fruntimmer ned i byggningen önskade tala vid honom.
Han skyndade dit. Det var den åldriga damen, som plägade
ledsaga vår beslöjade madonna. »Förlåt mig,» sade hon
med en sorgbunden stämma, »att jag besvärat er med att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
