Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
100
105
110
115
120
Han til sin ofifertjenst densamma helgadt har,
Och af en rusig verld en villig dyrkan tar.
Des Tempel, som sin ås på åldrig grundval höjer,
Bland täta granars hvalf en trotsig resning röjer;
Dit bär en löfprydd gång, ifrån et sandigt fält,
Där Guden sjelf sin stod med krans och tunna stält.
Den fagra Wallborgs dag re’n i Calendern blänker,
Och Pindens vittra Folk på idel nögen tänker;
Man stormar hit och dit: en Bror en annan drar:
Nu mötas hopar åt: man samfäldt kosa tar.
Än ses en modig Buss en vän i armen fatta,
Et infall hviska fram, sig titta om och skratta:
Än man, til Ullas låf, en törstig tunga rör,
Och följer, efter takt, dit hog och lycka för.
Men Vinets Gud sit folk en lustig afton lagar;
Den vil han skänka dem för hundra mulna dagar.
Re’n ha de trampat dit, där Gudens Tempel är:
Man måste hvila sig: nu stadnar hopen här.
I skygd af täta lof, som Templets förgård stänga,
Där, kring de glesa träd, sig späda rankor slänga;
Man qväder Bacchi låf, ur Bellmans bästa ton,
Med ögat på des bild och hjertat vid des thron.
Men då man öfveralt på lek och löje tänker,
Til luftens nedre krets en fuktig sky sig sänker.
Ach, himmel! hvilken syn! en tunna hvältras där,
Som på sit våta sprund en törstig skugga bär.
I slarfvig mantel svept, imellan ljusa himlar,
Han, med sit glas i hand, kring alla kanter vimlar:
Des anlets bruna färg af glädje lyser opp,
Och bränvin ångar här från en förklarad kropp.
Alt liksom dånar bort i häpen tysthets dvala––––––––––-
Nu hörs en långsam pust och skuggan börgar tala:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
