Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen, om jord-arter - 1. Om Jordarters beskaffenhet (§§. 166-174)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
168 n IOm Jordarters beskaff. §. 168.
- ;
neror oå ymn en kalkhinna, och så vidare, til dess
alt är afskilt. I väl täpt kärl kan kalkvatten oandradt
bibehållas i många är. Den, som vil rätt känna kal-
kens sammansätning, bör i en flaska med skedvatten
ösa rå kalk och i halsen hafva et krökt glasrör
fastkittadt, hvars andra ända går ned i en flaska med
kalkvatten. Så snart det spänstiga, som under fräsningen
affkiljes, utbryter genom röret i andra flaskan,
märkes der en grumling, ty det i vatnet uplösta
kalkämnet tager til sig luftsyran och faller ned, emedan
det ej vidare kan hollas uplöst, om icke öfverflöd
på samma fina syra tilkommer. Detta kan ej härledas
af någon öfverstigande saltpetersyra, ty den löser kalk,
utan mäste tilskrifvas det spänstiga, som voller
fräsningen, hvilket är så mycket tydeligare, som
kalkvatten ej fräser, men väl det nu nedfallna pulver,
som rå kalk.
I bränning undergår denna materia ej annan
ändring, än at förlora omtrent 15 procent vatten och
43 luftsyra: när detta äterställes blir den sådan, som
förut. Om någon eldsmateria häftar dervid, som
sedan, då vatten påsläs, afskiljes och upväcker hetta,
vet jag icke, men at en dödbränd kalk, som altid
längre holles i eld, icke hettar med vatten, har jag
mångfaldiga gånger rönt. En dödbränd kännes
deraf, at dess innersta kärna icke visar minsta teken til
fräsning med skedvatten. En med caustikt alkali
fixum fälld kalk är ock aldeles lik en bränd, men släckt,
emedan den ärholles i et flytande medium, som aldrig
är fritt från vatten. Det föregifves väl, at bäde
alkalier och syror ega sin causticitet af eld, men det
blifver icke lätt at då fatta, huru den skarpa
vitriolsyran kan så mildras af phlogiston, som ock består
af nästan bara eld, at svafvel icke hyser det ringaste
corrosict: huru sen brännande lut med olja förbytes
til en lindrig tväl, och med en frätande syra til
oskyldigt neutral-salt. Mängfaldiga prof visa
ögonskenligen, at alkalier och syror dulcifieras af
phlogistiea föreningar och ingalunda causticeras. De äro
af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
