Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen, om jord-arter - 1. Om Jordarters beskaffenhet (§§. 166-174)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172 Om Jordarters beskaff. §. 169.
nar i eld, men obränd mjuknar i vatten. De
rena arter äro altid eldfaste: de öfriga äro
så mångfaldige, som de främmande ämnen,
hvilka med dem äro blandade, och kunna
således ej mer än vatten classificeras. Alla
holla alkali volatile, och större delen äfven
litet järn.
Anm. 1. Lera är, så mycket man hittils vet, en
sjelfständig jordart, som på vårt jordklots yta aldrig
förefaller helt ren, utan är ätminstone med sand altid
blandad, och ehuru genom slamning ofta til 70
procent kan afföndras, så är dock den finaste delen så
innästlad, at den ej mechanice låter afskilja sig,
utan måste leran genom syra uplösas, om den skall fås
särskilt (§. 175, anm. 2.).
Lera är ibland de nyttigaste jordarter vi känna.
Dess tröghet at släppa vatten genom evaporation
ifrån sig, och at icke taga deraf mer, än en viss
mängd til sig, gör den åker, som dermed i
vederbörlig proportion är försedd, stark både emot torka
och väta. Dess seghet med viss myckenhet vatten, och
dess förmåga, at i eld blifva hård, lämna oss utväg,
at deraf slå tegel och göra allehanda kärl af olika
godhet, ifrån den grofvaste krukmateria til det finasle
porcellaine. Til många ändamål kunna gemene och
smältelige leror användas, då efter omständigheter, an.
tingen tilsatser eller mindre eldgrad brukas, at
förekomma fslytning. Eldfaste äro antingen grofve och som
i eld få någon färg, eller sådane, som bränna sig
hvite. De förre tjäna til diglar, samt upblandas så,
antingen med kisel leller brändt ler, at de vinna åstun.
dad täthet, utan at blifva för ömtälige vid
förändringar af hetta och köld. Ju mer lera ingår dess
tätare, men också dess kinkugare, blifva de vid
tilredninning och nytjandet. De senare användas til
tobakspipor och til porcellainer. Sistnämda ämne måste
utom kiselhårdhet, hvithet och beständighet i eld äfven
vara half genomskinligt, hvartil leran ensam ej kan
brin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
