Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen, om jord-arter - 1. Om Jordarters beskaffenhet (§§. 166-174)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
178
Om Jordarters beskaff. §§. 172, 173.
ätskilliga, med sorgfällighet i erna kärl tilredda askor,
(och bränning är den enda utväg man hittils eger, at
befria jorden från nämmande ämnen,) hvilka alla
befunnits vara blanningar af kalk, tungspatsjord,
magnesia, lera och kisel, just de famma mineraliska
hufvudarter, som förut äro nämde (§. 167). Proportion är
nog skiljaktig, ibland tyckes ock en eller annan
brista. Imedlertid synes häraf tydeligen, hvarföre
växtjord med syra fräser och tillika är mer eller mindre
smältelig. Understundom träffas äfven benjord (§. 173.)
i askor, och det har utan tvifvel varit händelsen i
det af auctor anförda försök, ty alla de andra, som
äfvanföre nämnas, kunna så mätta syra, at den ef
vidare reagerar, men denna intet. Samma jorderter
kunna ärhållas utur förrutnada växter, hvarom
annorstädes utförligare skall hondlas. Hr. MoDEL försäkrar
sig hafva skilt ifrån Rhabarber-rot 13 uns gips på
skålpundet, genom rifning med vatten. Askor vifa
altid spor af järn, och ofta af brunsten, men sällan af
andra metaller, om icke kanske i bergstracter. Tartarus
vitriolatus, saltpeter, sal digestivns och commnunis
äro de vanlige neutralfalter, som deruti finnas.
§. 173. Djurs ben, som länge ligga i
öppen luft, befrias efter hand mer och mer
ifrån fetma och salter: de lämna omsider en
jord, som ehuru den eger likhet med kalk,
dock i åtskilliga omständigheter skiljer
derifrån. Man nytjar denna i proberkonsten
til capeller.
Anm. Ägg-och Ostronskal, som blifvit väl glödgade,
för at utbränna den svampaktiga väfnad, hvilken gör
liksom stomen för stenämnet, lösas nåstan ntan
qnarlefva i skedvatten. Solution släpper bara kalk med
alkali firnm och med vitriolsyra gips, utan at gifva
spor på magnesia. Under brända ostronskals
uplösning kännes hepatisk luckt, äfven af det, som sitter
inuti och ej rördt kolen. Här måste således nägon
gips vara närvarande: dylikt märkes icke med str
ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
