Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1720, 1772, 1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIIIs banér, innan den från väldet skiljda
Regentfamiljen ens hunnit föras utom
gränsorna af — den urgamla trohetens
hemland. Det var tillika ett åskådligt,
ett varnande exempel för sjelfviske, i sin
storhet och myndighet förälskade
Furstar: ett bevis på rigtigheten af hvad
Thorild framställt i ett hittills otryckt
fragment af ”Tal öfver Kröningen 1800”,
der det bland annat heter: ”Den fåniga
orklösheten hos de orientaliska och alla
barbariska folkslag, hvarigenom dödelige
helga en dödelig, liksom med detta
högtideliga utrop: ”Du skall vara oss en
Gud, så allvetande som allsmäktig, och
derföre skall du allena för oss alla
både tänka och vilja:” denna fåniga
orklöshet förakte vi med afsky. Likväl äro
öfver detta oförstånd alle de föga
upphöjde, som endast tillbe Regentens
dödeliga person, men icke se det odödliga
majestät, dygdens, som han föreställer:
och desse, af personlig fåfänga, tillbe
väl regentens person, men på ett så
fåfängeligt vis, att om ej regenten hugnar
alla deras fåfänga önskningar, så kunna
de, liksom Kamschatkas hedningar, alltför
lätt blifva rasande mot sin egen
afgud.”
Detta allt är icke en förespegling, men
en afspegling. Hvad häraf är att lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
