Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kronprinsen med likgiltighet förnam kärlekshandeln
mellan sin gemåls sällskapsfru och sekundchefen för
lif-gardet till häst, bekymrade honom desto mera det ovänliga
förhållande, hvaruti denna stält sig till öfriga fruntimmer
i hofkretsen, och framför allt det omisskänneliga tvång,
som rådde i umgänget mellan drottningen och kronprinsessan.
Han hade väl lyckats att hejda utbrotten af deras
ömsesidiga missbelåtenhet, och att kasta en slöja deröfver inför
allmänhetens ögon; men den inbördes obenägenheten egde
icke desto mindre rum och antog hos drottningen ett mer
och mer högdraget uttryck. Detta drog ett streck öfver
hans beräkningar och skulle, om det fått rådrum att urarta,
kunnat föranleda brytningar af de eftertänkliga^te följder.
Han insåg allt för väl, att det ej lönade mödan föreskrifva
sin gemål ytterligare försigtighetsregler; ty på den spets
sakerna nu blifvit bragta, berodde ej mera af henne att
afböja hvad som borde undvikas: drottningen var mycket
intagen mot henne och egde för litet förställningsgåfva att
beslöja, hvad som grodde i hennes sinne.
Men en genomgripande utväg måste vidtagas, innan
någon ohjelplig anstötlighet inträffade, som sprang hela
allmänheten i ögonen . . .
Så tycker förmodligen läsaren, och så tyckte
kronprinsen. Men hvilken utväg? . ..
Med hufvudet uppfyldt af funderingar hit och dit,
besökte han en afton drottningens cirkel. Tonen der var
och förblef tvungen, oaktadt alla hans bemödanden att
lifva samtalen. Hedvig Elisabeth Charlotta gjorde våld
på sig, för att riktigt taga sitt majestät i akt. Desideria
var fåordig. Etiketten stod att läsa i hvarje anlete; men
ingenstädes visade sig minsta skymt af glädje, eller ens
belåtenhet.
Misslynt, sköt Karl Johan sin länstol från divansbordet
och lemnade drottningens sällskapskrets, för att i stället
besöka konungen.
Näst utanför hans sängkammare satt ett fruntimmer,
med ryggen vänd åt den dörr, genom hvilken kronprinsen
inträdde. På ett sybord framför henne låg ett kopparstick,
i hvars åskådande hon syntes försänkt. Han stod bakom
hennes stol, innan hon ännu märkt att någon främmande
fanns i rummet. Prinsen kastade en hastig blick på kop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
