Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronprinsen bar i alla afseenden upp sin höga
värdighet. Att han i spetsen för trupperna väckte både deras
och åskådarnes hänryckning var en gemensam följd af hans
härförarenamn, af hans martialiska hållning och af det
vulkaniska uttrycket i hans anlete, då hans tankekraft lifvades,
eller hans sinne kom i jäsning. Huru han i förmaken
be-mäktigade sig af samtalen, fängslade uppmärksamheten och
förtjuste, är förut anmärkt. Lika lysande och fördelaktig
var hans roll i rådssalen, der han förvånade med sitt snille,
och den öfverlägsenhet, hvarmed han ordade i alla ämnen,
hvilken länge gick och gälde för universal sakkännedom;
och i audiensrummet, der han slösade med löften och
bländade med förhoppningar. Men likasom högre embetsmän
hade inträde i hans sällskapsrum och vissa till och med i
sofkammaren, och flocken af sökande i de yttre salarne
af-bidade en nådeblick, ett tröstespråk, så fans en annan flock,
h vars antal dagligen ökades, som, en och en i sen der,
hittade vägen genom garderoben till det innersta af Karl
Johans våning. Det var samhällets moraliska drägg, som han
drog till sig, med hvilken han delade sitt guld, som han
hägnade och till hvilkas framställningar han begärligt
lyssnade, oaktadt hans förakt för deras personer icke var mindre,
än allmänhetens. Det var den af honom sjelf stiftade så
kallade “faderliga“, eller högre polisens verktyg, en
stundom hungrande och alltid egennvttig skara af kunskapare,
hvilkas tillvaro, känd eller befarad, störde umgängets
tref-nad, satte förställuingens larf på alla ansigten och lärde
hyckleriets tungomål åt rädslan och försigtigheten. Ej nöjd
att ega en här soldade spejare af lägre ordningen och utom
kedjan af embetshierarkien, blef det inför honom en förtjenst,
som medförde lycka, fortkomst och samhällsutmärkelser, att,
hvad man kallar, springa med sqvaller, och detta
förhatliga, men lönande och hos honom väl anskrifna, yrke blef
slutligen ej främmande för något kön, någon samhällsklass,
någon rang. Man träffade medlemmar af detta i Sverige
nya skrå lika lätt under kraschan och befjädrad hatt, som
med prestkrage, eller i civila kläder. Baron Carpelan
begagnade detta ökända förhållande till ett infall, då han,
syftande på färgerna i Karl Johans adjutanters uniform,
föreslog till vapen åt en nyadlad: “ett par förgylda öron
i ljusblått fältu *). Ja, Karl Johans lystnad att utforska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
