Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
makterna äro slagna? — Men då skulle man väl se någon
flykting af dem. — Napoleon måste hafva kastat sig på de
förbundnas rygg, så att de ligga mellan honom och Paris.
Då är mycket ogjordt ännu, om Paris förblir troget, och
Napoleon alltjemnt får en folkhop i uppresning, som har
vapen och en smula krigsöfning.“
Efter några timmars förlopp nalkades fredsdomaren
Skjöldebrand och underrättade honom: att han ej längre
kunde ansvara, att icke folket plundrade honom. Men
under de ståtligaste fraser om heder och ära erbjöd han sig
att taga i förvar hvad Skjöldebrand hade i guld och silfver.
Nogsamt inseende, att fredsdomaren kunnat taga med
våld hvad han ej fick godvilligt, lemnade Skjöldebrand
honom 100 Louisdorer och sin klocka. Den preussiske
rådsherren bad honom på tyska skaffa sig samma förmån med
100 dukater. Skjöldebrand varnade honom, också på tyska,
att undvika detta äfventyr; men förgäfves.
Så snart fredsdomaren bekommit allt, red han bort i
galopp.
Nu omringade folket de resande och yrkade, att
Skjöldebrand skulle utströ på fältet 200 dukater.
“Jag har nyss gifvit mina penningar till
fredsdomaren/4 svarade han.
“Inga invändningar, herre! Två hundra dukater
genast! . Eljes stjelpa vi omkull ert åkdon. Lefve kejsaren!
Lefve Napoleon den store!“
I detta ögonblick blef Skjöldebrand varse en officer
med några husarer.
“Min herre!“ ropade Skjöldebrand till honom. “Ni är
krigare. Jag anropar ert beskydd. “
Officeren närmade sig.
“Medborgare! Medborgare!“ skreko bönderna af fulla
halsar. “Detta är vart byte. Sköt ni edra åligganden, och
låt oss sköta oss sjelfva.“
Officern befalde sin lilla trupp: ‘ framåt!“ och hotade
bönderna med dragen sabel.
Då veko de undan. Yåra resande fortsatte sin väg.
I Chaumont togos de väl emot af en general, som
frågade, på heder: om Skjöldebrand hade några
statsskrif-ter? Han var glad att ej hafva några, för att ej komma
i den svåra belägenhet, att antingen förråda en hemlighet,
eller falskt gifva en helig ed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
