Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alla dessa och dylika vigtiga upptäckter och
underrättelser belönade Karl Johan, dels med kontanta penningarr
i ett för allt genast; dels med löften om lika belopp
månatligen; och dels med årliga underhållssummor.
Men då det slutligen förtäljdes honom om Gyldenpalms
mattillredning på högvakten, drottningens honom visade
välvilja samt beröringarna mellan hennes kockar och kök
med statsfången, rusade Karl Johan upp och utbrast, med
vilda åtbörder: Aha, madame! Ni tar edra mått och steg,
for att bereda mig samma öde, som den godtrogne Karl
August; men jag är icke så enfaldig som han, jag, begriper
ni? Jag skall också taga mina, jag, för att göra edra
till intet.“
Och redan följande dagen afsändes Gyldenpalm, under
sträng bevakning, till Vaxholms fästning. Hans
belägenhet der hade visserligen ej blifvit sämre, om den redbare
kommendanten, öfverste von Post, fått handla enligt egna
åsigter och sitt hjertas drift*, men han erhöll mer och mer
stränga, mer och mer obarmhertiga föreskrifter. Det gafs
omsider G}rldenpalm att välja mellan den hårdaste
med-fart i fängelse, eller att i sin egenskap af norsk undersåte
svärja konungen af Sverige trohet, samt i och med
detsamma varda stäld på fri fot. Länge motstod Gyldenpalm
kommendantens råd och uppmaningar; men sedan slutligen
allt umgänge blifvit fången förvägradt, och han med
jern-bom för dörren inlästes, fogade han sig, svor den äskade
trohetseden och vardt åter fri.
Två dagar efter kronprinsens återkomst till Stockholm
gaf konungaparet honom till ära en lysande galabal. Den
blixtrade af fröjd och juveler. Hänryckningen spratt i de
dansandes tåspetsar, log på de åskådandes läppar, speglade
sig i blickar och guld, klingade vid skålarna, stormade i
“lefve!“-ropen. Konungaparet hade fått ännu en krona,
Sverige blifvit tillökadt med ännu ett rike. Han, som med
denna krona, detta rike, gäldat sin egen upphojelse,
“Europas, Sveriges och bankettens hjelte“. —
»Segraren helsar fredliga dalen,
Till våra toner sitt öra han böjt.
Skalle basunen!... Klinge cymbalen!
Spele den lekande flöjt! . . .
Och utan flärd, och utan tvång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
