Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likt brödrafolkens sammanhang,
Förene sig vår jubelsång
Med lyrans sträng och harpans klang!» *)
Balen fortfor till klockan 4 följande morgonen; men
efter måltiden, klockan 12 på natten, gick den gamle
kungen till hvila. Kort derefter försvann äfven kronprinsen
för en stund. Hans utsökta uppmärksamhet mot sin
monark och så kallade far, förklarade hans åtrå, att bjuda
gubben god natt på sängen.
Just då Karl Johan lemnade konungens sofrum, för
att återvända till festen, mötte han i ett yttre ram fröken
Koskull, i begrepp att besöka konungen, för att läsa eller
jollra honom till sömns.
“Nå ändtligen,“ utbrast prinsen, i det han hejdade
henne och nödgade henne att taga plats bredvid sig på
en soffa, “inträffar för mig de första angenäma, de ifrigt
efterlängtade ögonblicken af hela denna tröttsamma
till-ställning. Huru dunkelt blänka ej bankettens tusentals
diamanter, jemförda med strålglansen i Mariannes sköna ögon.“
“Och huru matta äro ej dessa, jemnförda med fru
Flachs, från hvilka ers kungl. höghet ej hela aftonen kunnat
vända sina egna,“ anmärkte fröken Koskull, till hälften
skalkaktigt, till hälften förebrående.
“Huru, Marianne! Ni skulle kunna misstänka?“
återtog kronprinsen, med värme.
“Jag har ingen rättighet, nådige herre!“ svarade
fröken, under en suck, “att beklaga mig, äfven om jag blefve
glömd och tillbakasatt. Det är kanske ett rättvist straff
af ödet mot mitt stackars hjerta, nog starkt för att slita
tacksamhetens band mot den gamle der inne (härvid
pekade hon på konungens sängkammare); men för svagt att
motstå hela landets, hela verldens hjelte.“
“Hvilka griller!.. . Om ni visste, Marianne! huru orätt
ni gör mig? Om ni visste huru mycket vackrare azurn
skimrar i edra ögon, då kärleken lifvar dem, än då den
skymmes af missnöjets flor; så skulle ni icke plåga oss
begge med svartsjuka . . . (Fattande hennes hand, kysste
den och fortfor, leende:) Den allmänna freden är slutad;
låtom oss icke draga längre ut på tiden med vår enskilda . . *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
