Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ogrundade Karl Johans farhågor voro för
sammansvärjningar inom landet, så visst är det, att hans
upplyf-tande till svenska tronen var en nagel i ögat på de furstar
af legitima hus, som då regerade i Europa, och att det
endast var Alexanders försyn att kasta bort den pressade
citronen, som hindrade anstötliga, om icke äfventyrliga
utbrott.
Landshöfdingen i Jönköpings län baron Boye hade,
kort efter restaurationen i Frankrike, rest till Spa, för att
nyttja dess helsovatten. Der sammanträffade han med
erkebiskopen af Rheims, kardinal Talleyrand-Perigord,
hvilken varit Ludvig XVIII följaktig, då han sista året af
Gustaf Adolfs regering några veckor vistades i Jönköping
och bodde hos landshöfdingen, som dagligen utgjorde hans
sällskap och som, uppfostrad i Gustaf III:s skola*), kunde
i sällskapsbehag och fin hofton täfla med allt hvad
Versailles haft att bjuda på. Kardinalen skref till Ludvigs
gunstling, hertigen af Blacas, och berättade, att deras
forne angenäme värd i Jönköping nu befann sig i Spa.
Hertigen svarade, på konungens befallning, och uppdrog
åt kardinalen att enträget inbjuda baron Boye till Paris.
Han reste dit, uppvaktade naturligtvis i första rummet
grefvinnan af Gotland och derefter konungen af Frankrike,
som mottog honom med särskild utmärkelse i sin cirkel,
och lät bjuda honom på middag hos Blacas, der Ludvig
sjelf åt. Dagen innan Boyes afresa från Paris, fick han
besök af hertigen af Aumont, i Sverige under Gustaf
Adolfs regering ganska bekant med namnet Due de Pienney
för att å franske konungens vägnar säga honom farväl.
“Efter vi på sätt och vis äro landsmän, eller
åtminstone varit så godt som landsmän flera år, min bäste
baron! och tjenat samme monark, den oförtjent otycklige
konung Gustaf Adolf, kan ni utan omsvep yppa för mig
hvad det är, som egentligen nu föranledt er resa till
Paris.“
Boye studsade. “Huru, min bäste hertig! ni skulle
vara okunnig om, att hans maj:t Ludvig XVIII sjelf i det
afseendet täcks låta gifva mig en nådig befallning?“
genmälde baron Boye.
*) Jemför Morianen 3:dje delen, 9 och 14 kapitlen; 5:te delen
5 kapitlet; och 6:te delen 5 kapitlet, 8:de uppträdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
