Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hela sin timliga välfärd har författaren till dessa utkast
pliktat för bemödandena att bryta denna ring och öppna
hans ögon, och den enda frukten af dessa försök blef en
bitter erfarenhet om deras gagnlöshet för den man ville
tjena, — deras förderflighet för den, som med dem afsåg
annat mål, än sin enskilda fördel.
Att börja med, utmålades nu Lindsfelt med samma
drag, men tilläfventyrs ändå bjertare färger, än i det
arbete, vi åberopat vid början af detta kapitel. I hela
landet — hette det — fans ej mer än en röst, en önskan:
att blifva qvitt detta vilddjur. Det vore en för allmänna
säkerheten och enskildas lugn ytterst vådlig person, så
mycket farligare nu, sedan han blifvit retad, om man ej
tillika lyckades att krossa honom. Han vore i stånd till
allt: hans ilska liksom hans oförvägenhet hade inga
gränser. För att hämnas skulle han äfventyra lifvet, om det
gälde; hans kungl. höghet sjelf kunde ej vara säker för
sitt, från den stund Lindsfelt räknade honom bland sina
förföljare. Han vore saker till detta och många andra
gräsliga brotc; men domstolarnas feghet skyddade honom.
Och på hvad sätt skulle man kunna återgifva
tryggheten åt hans hembygd och göra honom oskadlig, både
der nere och här uppe?
Derigenom, att Guds rättvisa talar, då
menniskofruk-tan förstummar de dömandes ...
Nästintill det rum på högvakten, der Lindsfelt hölls
häktad, förvarades en f. d. officer vid det då mera
upplösta, af alla slags folk under kriget sammanrafsade
regementet Royal Suedois, f. d. kommendant någon kort tid
bredvid den forna fästningen Bohus, under fälttåget mot
Norge: en man af kroppsstyrka och ett hårdt, nästan vildt
lynne, ehuru han i umgänget icke förekom oangenäm.
Hans yttre var ej — anletets sjelfva uttryck undantaget
— ofördelaktigt; han hade, hvad man kallar,
“fruntimmers-tycke“, och hans unga, vackra hustru, friherrinna till
börden, af den finaste skepnad, af det själfullaste väsende,
älskade honom ock — någon tid åtminstone — ända till
vansinnighet. Han befann sig nu i häkte, antingen för
gäld, eller för någon bristande redogörelse vid sin inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
