Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vältras, då äfven hans gemåls dödssäng bäddades *). Vi
vilja ej trötta med upprepandet af allmänt kända händelser.
Alltnog: valakten af 1810 var blifven en sanning, och med
Karl XIV Johan hade det fjerde regenthuset, efter
Vasa-ättens utslocknande, uppstigit på Svears och Göters
urgamla tron.
För kommerserådet Nordlindh nedgick i och med
detsamma både lyckans och nådens sol. Lagarna, under
hvil-kas tunga hand han fallit, hade han emot sig. Möjligheten
till utarbetning var afskuren, sedan diskonternas ställning
blifvit det synbara skäl, Karl Johan låtit framhålla, för att
få en urtima riksdag sammankallad, och själen i
finansförvaltningen — Wirsén, då mera stor kapitalist — funnit
sin räkning vid en kris, som, då den för någon tid
minskade rörelsekapitalet, just derigenom ökade penningens
värde. Eordlindh förlorade i ett slag sin egendom, sin titel,
sin stjerna och sin frihet, hånad af dem, som endast sett
skalet af händelserna, beklagad af alla, som kastat en blick
in uti de hemliga drifhjulens verkrum, och af alla som
personligen kände honom värderad, äfven efter sitt fall.
IL
Vid Götgatsbacken, i en af det stora Schönborgska
husets mindre våningar, q välj des i sin studerkammare en
till åren kommen man, ifrigt sysselsatt att skrifva. På
bordet framför honom låg en uppslagen bibel tillika med
några kyrkofader, i h vilka han mellan åt bläddrade. Ofver
hans panna hvilade ett uttryck af strängt allvar;
hersk-lystnaden tittade fram ur de svarta ögonen, och mungipornas
dragning förrådde slughet. Det gråsprängda,
tillbakakam-made håret slöt sig i en regelbunden ring af lockar kring
halsen; endast ögonbrynens mörka bågar buro intet spår
af tidens åverkan. Yid ett sakta knackande utanför på
dörren ropade han: “stig in“ utan att lemna sin stol, eller
*) Se Morianen, 6:te delen, 30:de samt sista kapitlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
