Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men just i den vefvan hade exhjelten begått något litet
snedsprång, så att kommendantens videtur ej utföll nog
tillfredsställande, att regeringen fann godt att ställa honom
på fri fot. Emellertid samkades åren öfver hans hjessa;
han vande sig mer och mer både vid sitt Öde och vid
tanken att först med döden deruti motse någon förändring.
xvi.
I ryska ministerhuset stod glädjen högt i taket.
General Suchtelen hade fått besök af sin son och hans hustru,
ursprungen från en bland Rysslands gamla rika adliga
slägter. Hon var dertill ung, intagande och af mången
ansedd för vacker, ja! hon skulle i sminkets tider varit
det af alla; men den gulbleka hyn och den mellan grönt
och blått skiftande strimman under ögonen gåfvo henne ett
sjukligt utseende, jäfvadt likväl af den ömsom smäktande,,
ömsom djerfva blicken, med hvilken hon mätte dem af
andra könet, som ådrogo sig hennes uppmärksamhet.
Lidelser bodde i hennes mörka ögonpar; bestämd vilja på
hennes hvälfda panna. Ödet hade gjort henne till ett lyckans
barn; lyckan till ett nöjenas.
I den högsta kretsen voro grefvinnan Suchtelens
framgångar afgjorda redan första gången hon visade sig bland lä
haute volée i Sveriges hufvudstad. Ung, rik, behaglig,
per-lan i det förnämsta främmande sändebudets hus, och
kanske främst (ty sådana äro i sjelfva verket nutidens
svenskar) utländska, strödde hyllningen öfverallt rosor i hennes
fjät. Yägen till allas hjertan stod henne öppen: alla
fröjder räckte henne sin bägare; hon försköt ingen utan att
läppja, — och ändå förrådde den kringirrande blicken, som
forskande dröjde vid hvarje nytt föremål, att hon ännu ej
funnit allt hvad hon sökte i lifvet, att det fans en tomhet
i hennes bröst, och att hon gerna skulle utbytt
förströelsernas döfvande rus i den lysande verlden — för någon
tid åtminstone — mot ett obemärkt dunkels stilla
njutningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
