- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 2 /
141

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

näringsfång, än er aftynade handel och er allt för
äfven-tyrliga penningerörelse. Ty den som utfäster 60 procents
ränta, i beräkning, att sedermera hvarken erlägga henne,
eller det låntagna kapitalet, är större skurk, än den som
betingar en så hög ränta, under äfventyr att aldrig återfå
sin långifna hufvudstol *). Och tror ni ej, att det oftast
är edra egna, edra erkända kristliga landsmän, som draga
största vinsten af detta ocker, medan de skjuta judarne,
belåtna med en ringa andel af räntan, för sig, för att
uppbära allmänna tänkesättets smälek för dylik rörelse? Det
är ej längesedan man förtäljde mig om en baron
Lillje-horn, afsvuren fiende till ocker och vingleri, hvilken, under
det han var landshöfding i Yestmanland, af missförstådt
nit anbefalde kronofogdarne att inberätta, huruvida någon
jude funnes bosatt inom deras fögderier. En af dessa
fogdar svarade, att uti hans funnes ingen jude af judiska
nationen **). Sådane ären I, svenskar. Gäller det
utskyl-der och onera, då hafven I ingenting emot att räkna
judarne bland landets infödingar; men lofliga näringsfång och
lönande näringar viljen I behålla för eder sjelfva. I
borden likväl komma ihåg, att denna sålunda tryckta
befolkning sjelf drager omsorg för sina nödlidande, hvilka aldrig
falla edra fattiganstalter till last; och om I slån upp
brottmåls- och polisprotokollerna i hela riket, skolen I med
möda der kunna uppleta namnet af en enda jude.u

Omgifningen förstummades, lika mycket af
tillrättavisningens sanning, som af monarkens vredgade uppsyn.

Någon tid derefter kom för konungens öron en annan
berättelse om samma person, som ännu mer aflägsnade
dennes ånyo upptagande till nåder.

Grefve * **, rik fastighetsegare i Skåne, skref till herr
Benedicks, med hvars hus han stått i förhållande, och
uppdrog honom att skaffa sig ett utmärkt vackert
halsband af äkta perlor, hvilket grefven ärnade förära sin
fästmö. Vid priset fastade han sig ej, blott smycket vore
vackert. Benedicks öfverskickade ett halsband, om hvilket
han i svaret till * * * yttrade, att han smickrade sig med
att hafva gjort grefven en verklig tjenst; ty de äkta per-

*) I tryckfrihetsmålet mellan majoren af Robsahm och notarien
Tollin, angående »Hjelpreda för lånsökande», är ofvanstående uttryck
åberopadt såsom historiskt af Karl Johan.

**) Historiskt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:43 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/2/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free