Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man lyckas antingen röra hans hjerta, eller öppna ett falt
för hans fåfänga att synas, är han i nämnda atseende
nogräknad ända till ytterlighet Han stöter sig, icke blott på
elak lukt; men på brist af vällukt, och öfvergjuter
aller-högst-egenhändigt med eau de Cologne personer, som nalkas
honom. Han vämjes vid att se näsdukar af annan färg,
än hvit. General Tawast, som snusar starkt och derför
nyttjar blå näsdukar, kom en gång att snyta sig så, att
konungen blef varse den färgade näsduken. Genast
började han skämta med generalen öfver hans smak för det
brokiga, och då Tawast, drifven *ur sina yttersta
förskans-ningar, slutligen tillstod, att besparing af tvätt äfven ingick
i beräkning, emedan en hvit näsduk knapt kunde
begagnas en timme för den som snusar, skickade hans maj:t
honom följande morgonen ett dussin af sina hvita näsdukar
i gåfva. Tawast höll till godo och tackade, men låtsade
ej märka Karl Johans fina syftning, utan fortfor att nyttja
sina blå näsdukar att snyta sig uti, men hade alltid tillika
en hvit i fickan, då det gälde att taga fram den i
konungens närvaro *).“
Gabriac. ‘‘Det der var ett drag af både finhet, smak
och takt, som skulle anstått till och med en Bourbon.“
Gyldenpalm. “I finhet lärer Karl Johan svårligen
öfver träffas. Herr markisen torde hafva hört omtalas, att
vid hans bord drickes två slags viner: de utsöktaste för
hans egen mun och dem som sitta honom närmast vid
bordet, men sura som ättika för de öfrige. Häromdagen,
då han hade en så kallad “kammarspisning" — det vill
säga: åt i sina hvardagsrum, med några få utvalda och
ingen annan af uppvaktningen, än Brahe, som alltid har sin
plats midt emot honom — hade han låtit befalla Wirsén,
och berättade under måltiden, bland annat, att han
(konungen) just nyss tatt ett nytt slags vin, han låtit införskrifva.
“Har ni lust att försöka det?“ frågade han Wirsén. Denne
svarade naturligtvis ja, och hofmästaren tillkallades, som i
ögonblicket fick befallning, att skaffa fram af det nya
vinet. Det skedde. Yinet var så surt och sträft att
Wirsén måste göra våld på sig, för att kunna svälja det, utan
att grina illa. “!Na väl, frågade konungen, hvad tycker
ni om vinet, min bäste grefve?“ — “Det är mycket godt,
*) Anekdoten om Karl Johan och Tawa9t är historisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
