- Project Runeberg -  Karl Johan och svenskarne. Romantisk skildring / Del 3 /
137

(1881) [MARC] Author: Magnus Jacob Crusenstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

per jag icke, huru åt ett dylikt förfarande kan gifvas
någon färg, ännu mindre huru det skall kunna försvaras.“
Ett sällsamt muskelspel föregick i konungens anlete,
medan grefve Wirsén talade. Monarken syntes mera
upprörd, än vredgad, och med höjd röst — men höjd af
ansträngning — yttrade han, när Wirsén upphörde att tala:
“Nog, herr grefve! Jag skall anbefalla stränga
undersökningar, och ve den, som missledt mig! Ye också den, som
skulle glömma sin undersåtliga pligt derhän, att blottställa
högre intressen, för att kunna sätta sina mindre i säkerhet!“
“Just sådan, allernådigste herre! är äfven min
underdåniga tanke,“ återtog Wirsén, “och en vink härom på
förhand till herr generalamiralen skulle torhända afboja
ännu flera förlöpningar i denna redan så anstötliga sak.
När förr eller senare alltsammans varder föremål för
offentligt bedömande, måste någon bära tyngden af klandret
och missnöjet, såvida de ej skola sprida sig till alla och
tilläfventyrs vålla ers maj:t sjelf obehag. Hvad jag nyss
haft nåden andraga, faller ju uteslutande herr
generalamiralen till last. Han lan icke räddas från anmärkningar.
För honom är det således likgiltigt, om han ensam framstår
att bemöta dem, eller om han drager flere med sig i fallet.
Men i förra händelsen är han likväl nog lycklig, att kunna
göra ers maj:t en icke ovigtig tjenst, och för er sjelf,
ai-lernådigste herre! blir det alltid lättare att sedermera
frälsa en, än om flera råkade i sticket “

“Ni är icke missbelåteD, min käre Wirsén!“ föll Karl
Johan lifligt in, “att draga er sjelf och edra vänner ur
spelet och låta eder gemensamma flende ensam bära
hund-hufvudet. Er djupa beräkning förnekar sig aldrig. Men
om Cederström vägrar att låna sig till offerbock, huru går
det då med mitt statsråds ståtliga försvarsplan?“

“Det går så,“ svarade Wirsén, “som jag nyss hade
nåden anföra, att grefve Cederström i alla fall är förlorad,
och utan räddning tillika, om vi andre nödgas, för vårt
värjande, gå i botten med bevisningen, hvar felet legat
och hvilkens det varit. För vidmakthållande af ers maj:ts
eget höga, frejdstora namns helgd, blir det sedermera ej
ens för er sjelf, allernådigste herre! möjligt att skona; ty
det skulle då af illviljan förtydas, som generalamiralen ej
handlat helt och hållet på eget bevåg.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jun 2 22:37:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cmjkarljo/3/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free