Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första offren tillskref man andra orsaker. Excellensen
Skjöldebrands död, vid en ålder, då det hörer till naturens
vanliga ordning’ att lägga ned vandringsstafven, gjorde
intet uppseende, och hans jordafärd begicks på öfligt sätt.
Men när olyckan en gång väl var gifven och känd; —
när man täljde, icke dag efter dag, utan timme efter timme,
förlusten af anhöriga, vänner och bekanta; när af tvänne,
som middagstiden råkats och beklagat något på
morgonstunden timadt frånfälle, den ene, då ännu vid full helsa
och medelålderns fulla kraft, uppräknades, innan aftonen
hunnit utbreda sina skuggor, bland de nya offren för den
osynlige mordengelns härjande glafven; — när samma
sannolikhet var att på dygnets dödsförteckning träffa det
minderåriga barnet, flickan och ynglingen kring tjugu
år, mannen och qvinnan vid 30 och 50, gubben och
gumman af 60 eller 70; — när Asiens gräslige utvandrare,
utan åtskilnad och utan förbarmande trängde in så väl i
de rikes och förnämes yppiga våningar, som i barackerna,
uppresta åt husvilla tiggare; — när de offentliga nöjena
på en gång instäldes, utan förbud, och glädjen flyktade ur
enskilda kretsar, liksom genom en allmän öfverenskommelse;
— när kärleken ej längre hade någon retelse, bordet ej
några njutningar, den skönaste sommar, den herligaste
natur, ej mer några behag; — när man lät sina tankar,
utan intresse, slinta förbi både Europas allmänna och
Sveriges enskilda politiska angelägenheter och både regeringen
och motståndet snart sagdt glömde att de stodo rustade i
slagordning mot hvarandra under löpande riksdag; — när
den saftigaste växt, som uppspirat, sedan ridderlighetens
föråldrade blomma vissnat — egenkärleken — glänste af
mognade frukter: djurisk likgiltighet för allt annat, alla
andra, än eget välbefinnande, och qväfde sorgen, tyrstade
deltagandet, för att icke bringas till den vekhet i
sinnesstämning, hvilken kunde öka eller alstra åtkomlighet för
den fasansvärda smittan; — då upphörde de yttre
sorge-tecknen: hvita lakan för fönstern, själringning, sorgbref och
begrafningståg. Tidningarna lemnade med outtröttlig
påpasslighet den föregående dagens dödslista, — der såg man
de hädangångnas namn, eljest var endast fråga om deras
antal, och det gälde i allmänhet mindre att veta hvilka,
än liuru mänga, för att deraf kunna sluta till farans
till-eller aftagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
