Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
precis öfver karmen — såg hon Williams
ansikte.
»Jag går bara min rond,» sade han in i
rummet, »för att inspektera vakterna. Och så
såg jag ljus ...»
Men han fortsatte inte »ronden». Han blef
stående nedanför muren med halft bortvändt
hufvud.
Marion svarade icke. Hon stod med
händerna mot fönsterkarmen och såg ned på honom.
»Räck mig din hand, Marion,» mumlade
han sakta, med en röst, som plötsligt lät
obehärskad och ojämn.
Marion böjde sig ut genom fönstret,
underligt liflöst och stelt, och gjorde som han bad
henne. Han tog bägge hennes händer och
pressade hårdt sin panna ned emot dem.
»Så svala de äro,» mumlade han. »Så
svala...»
»Och din panna är så het...» Hela den
döfva bitterhet, den nästan hätska vrede, hon
hela aftonen ända tills blott för ett par minuter
sedan gått och burit på gent emot honom, var
nu plötsligt borta, hon mindes icke ens, att hon
någonsin hyst en sådan känsla.
Hon böjde sig ännu djupare ned emot
honom. Hon lösgjorde sakta sina händer ur
hans ocli lade dem ömt omkring hans hufvud.
»En sådan tid!...» mumlade hon klagande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
