Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Y>\
»En sådan tid .. . Hvar dag har jag varit rädd
till döden, att jag aldrig skulle få se dig mera ...»
Hon lyfte hans ansikte upp emot sitt och,
leende, öfverlycklig, glömsk af allt annat i
världen, såg hon i den osäkra morgonskymningen
ned på honom. Han höll hennes händer fast
omkring handleden och såg henne in i ögonen.
»Nej, du har inte glömt mig ...» mumlade
hon långsamt, smekande, triumferande. Därpå
log hon och skakade sakta på hufvudet.
»Marion . . .» Han bemäktigade sig åter
hennes händer och kysste dem, först varsamt
och liksom tvekande, därpå häftigare, mera
lidelsefullt. Gång på gång, gång på gång. ..
Med hufvudet tillbaka och med slutna ögon,
småleende öfver hela ansiktet, njöt hon hans
lidelse. Hon vågade knappt röra sig, och hon
hade kunnat skrika af fröjd.
»William,» hviskade hon sakta, hon böjde
sitt hufvud djupt ned öfver hans. Det var något
hon tänkt öfver i många månader, men aldrig
trott sig få mod eller tillfälle att komma fram
med. »William ... det... det finns ju —
skilsmässa.»
Det var som om hennes ord väckte honom.
Han blef med ens alldeles förändrad. Men han
höll ännu hennes händer hårdt kvar i sina, då
han såg upp i hennes ansikte.
»Jag förstår inte, hvad du menar,» mumlade
ban långsamt och osäkert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
