Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
samt utan att lyfta ögonen. »Inte som du incnar.
Du kan vara alldeles lugn.»
Men Evert hade för alltid förlorat sitt lugn.
Han trodde icke mera på sina egna
tröstegrunder. Och det gick på senaste tiden icke en dag
utan att han, plågad af denna olidliga ovisshet,
pinade henne med svartsjuka insinuationer,
gissningar och rent af frågor. Hon å sin sida
brydde sig icke längre om att dölja sin
otålighet och ovilja — svarade ingenting eller bad
honom med häftighet tiga. Men bägge skämdes
de att anförtro sig åt andra eller att på något
sätt beklaga sig.
Hela vintern hade man på Christeen, trots
krigsskådeplatsen nu var så nära Philadelphia,
blott sällan haft underrättelser från William.
Hela världen visste ju, att general Washington
på nyåret lägrat sig i bergen bakom Morristown
blott för att kunna hålla ett vaksamt öga på
Sir William Howe, som ännu låg kvar i
New-York och förberedde ett angrepp, så snart
årstiden tilläte, på »den upproriska hufvudstaden».
Ställningen för amerikanerna, hvilka voro så
svaga, att de icke på villkor tordes inlåta sig i
öppen strid, var mer kritisk än någonsin, ocli det
troddes allmänt af både vänner och fiender, att
det nu tillstundande sommarfälttåget skulle
afgöra kriget. Och fastän alla med en viss
feberaktig ängslan väntade utgången, längtade efter
att se något resultat — se, huru det skulle gå —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
