Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
slagna ögon en fläck på sin långa kofta. Hon
tänkte det icke precis — ty i detta ögonblick
kunde hon just icke tänka — men hon kände
det — instinktivt, omedelbart — att det i detta
ögonblick tillfogades henne ocli William en
gränslös, obotlig oförrätt, för det att de i
denna stund ej fingo vara allena med
hvarandra.
Hon hörde flickornas röster och hon hörde
William svara — steg i rummen utanför och
dörrar, som gingo upp... Men hon tänkte
bara detsamma, lidelsefullt och otåligt: Å, Gud
gifve att de allesammans vore borta 1 — Ville
gå sin väg ...
Det blef den gladaste afton man på länge
upplefvat på Christeen. Madam Hatting kunde
icke se sig mätt på sin yngste son. Hela
kvällen satt hon bredvid honom, klappade
honom esomoftast på handen och var lika
stolt öfver lians republikanska
öfversllöjtnants-distinktioner, som om han fått dem af kung
Georg själf.
»Mor skall inte tro, att jag har gjort någon
så särdeles lysande karriär, inte,» försvarade sig
William skrattande mot hennes moderliga skryt.
»Tvärtom. Lambert Cadwallader är, som ni
redan vet, öfverste och Alexander Hamilton,
hvilken liksom jag inte lärt annat än
kontorsarbete och matematik samt till på köpet är fem
år yngre, är också öfverste och adjutant hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
