Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
rakt in i ögonen. »Du vill, alt jag aldrig mera skall
kunna kämpa för den sak, som för mig är den
heligaste och den viktigaste af alla — att jag aldrig
mera med godt samvete skall kunna lossa ett skott
eller draga min värja för mitt land, för dess frihet
och oafhängighet. .. Att jag i livar fiende, som
angriper mig, i hvar man, som sätter annen för
pannan för att skydda sig mot mitt hugg, skall
frukta min broder. — Det är det du vill?»
»Ja,» sade Evert högt. Han mötte broderns
blick.
»Men, Gud i himmelen, karl — jag har ju
inte gjort dig något ondt!» ropade William utom
sig. »Eller har jag gjort det, så är det ju icke
med min goda vilja ...»
Evert smålog — det var ett småleende så
blekt och förvridet, att det gjorde honom
alldeles olik sig själf.
»Fråga Marion — hon vet väl bäst, hvad
du har gjort.»
»Du kan fråga Marion!» utbrast William
häftigt. »Och du skall aldrig få veta annat än
att jag i och med detsamma jag begrep ... jag
visste ... att jag alltid först och främst — utan
hänsyn till mig och henne — har tänkt på att
spara min brors och mitt namns heder.»
De hade bägge vändt sig emot Marion, som
ännu stod kvar borta vid kaminen. Den tidiga
aprilsolen hade ändtligen brutit fram ur
snömolnen och sken rödaktigt men ännu dunkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
