- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
98

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lingen nu ut bland kämpar och vikingar, och de gymnastiska
öfnin-gama böra här bedrifvas med särskild ifver.

Den i fjärde graden rådande vilda kraften bör i den femte adlas
till en brinnande fosterlandskärlek eller som Tegnér säger i Fritiof:
»Kraften svärmar gärna vidt kring jord och haf,

En bärsärk lik, som biter blek i sköldens rand,
men trött och sansad vänder hon dock hem till slut».

Manhemsbrodem är liksom människan i allmänhet, när hon
hunnit denna grad i sin utveckling, ännu jordisk, har ej någon medveten
syftning åt det himmelska. Han vet sig nu med hela sin varelse
tillhöra ett visst land, för hvars välgång han med barnakärlek gärna vill
uppoffra hvar enda förmåga.

Hittills har ynglingen lefvat i samma anda, hvari de gamle
hedningarna Iefde.

I sjätte graden inträder själfva brytningen mellan det förra rent
fysiska lifvet och ett andligt, en brytning mellan kropp och själ.
Människan står där beröfvad allt, hvartill hon förut satt sin lit. Hon går
nu in i sig själf och söker där minnen efter en förgången oskuldstid, spår
efter den ursprungliga rena uppenbarelsen. Här öfverlämnar man sig
åt Kristus ledning. Denna grad är det stora hoppets grad. Femte
gradens fosterländska historieläsning vidgar sig här till att omfatta
världshistorien, hvars slutmål är den stora enheten, d. v. s. människosläktets
uppfostran för evigheten. Detta är här dock endast anadt: den
förvirrade massa, som de mänskliga händelserna bilda, gör ännu ett hemskt
intryck på betraktaren.

Nu går ynglingen utom sig själf genom den rena kärleken till
kvinnan och inträder därmed i sjunde graden. Han älskar henne för
hennes eget värdes skull, och hon leder honom öfver till kärleken för det
gudomliga, som är det utmärkande för åttonde graden. Dessa två
grader omfatta det kristna chevalleriet.

Åttonde gradens riddare äro gripna af den rena kärleken till Gud.
Först nu ser ynglingen verkligheten i det rätta perspektivet: för hans
ögon blomstrar nu universum såsom en lustgård. Härigenom är den
sökta oskulden vunnen samt äfven dygden, ty dygd är offret af allt
enskildt för det allmännas skuld. Pä grund af den ensidiga riktningen
åt det gudomliga blir emellertid människans yttre verksamhet, allt hvad
som kan sammanfattas under benämningen kropp, eftersatt. Nu har
hon att taga fatt på denna, hon inträder härmed i nionde graden. I
den föregående graden hade försynens idé, den i historien
saliggörande, varit rådande. Här måste man lära sig förstå nödvändighetens och
frihetens identitet för att kunna gripa in i lifvet. Och i detta måste
hvar och en gripa in; med lust måste en äkta manhemsbroder sköta
hvarje förrättning, äfven den lägsta.

Almqvist framkastar här en tanke, som han ej närmare utvecklar,
men som han senare pä 1820-talet sökte realisera i Värmland, att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free