- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
146

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lösa nätter II träffa vi Den norska flickan i samma kategori som en del
sämre romanlitteratur, liksom Aurora utgången från Nybergs tryckeri.

Med rätta klandrar Palmblad Dahlgrens »humoristiska oreda», ty
någon sträng plan ingick ej i dennes fordringar på en roman. Han
säger själf (s. 3), att han ej tänker utkasta någon sådan, » ty
människo-lifvet är ju ett fragment, och en roman bör just uppställa detta fragment
samt ej gå därutöfver». Oförtrutet rörlig är han: han blir ej länge
stående på samma ställe. Och att genomtänka det hela, därtill har han
ej gifvit sig tid; det synes af flere detaljer. Två år ha förflutit, sen
de båda älskande skildes åt; som detta skedde år 1814, skulle alltså
romanens hufvudhändelser falla inom året 1816, d. v. s. året efter det
att boken utkom! Det grefliga paret har en dotter Mariana, hvars
födelse omnämnes, men som sedan alldeles försvinner ur historien,
Arnold får sig oförhappandes en syster, om hvilken hvarken förr eller
senare något höres o. s. v.

Denna brist på kompositionsförmåga har vår skald gemensam med
Cederborgh, med hvars personlighet och äfven författarskap Dahlgrens
erbjuder någon likhet.

Någon objektivitet söker man fåfängt i nyromantikens roman och
litterärsatiriska dramer. Författarna resonnera öfver figurerna, ja samtala
och brefväxla med dem. Dahlgren säger själf i sitt långa förmaningstal
till sin hjältinna i bokens början: Förhåll dig nu för den svenska
publiken som en teaterflicka; spela din roll väl, och hvad du företager
dig bakom kulisserna, det vet ingen mer än jag och direktören, och
jag tiger som muren. — — Jag öfverlämnar dig nu åt ditt eget öde
och skall, när läglighet gifves, låta mig själf eller sättaren hålla orationer
för dig, ifall denna hunnit tillbörligt verka på ditt hjärta». Såsom
förtrogen med de handlandes hjärtehemligheter griper författaren ständigt
in förklarande och ordnande; han är medspelande, sufflör åt de
uppträdande personligheterna och regissör på samma gång. När Aurora
efter den häxlika ammans pladder om Arnold och Kristines förhållande
till hvarandra afdånat, nedsläpper han ridån; han gör en paus i
berättelsen för att låta sina läsare gråta ut, Kettelbergs namn utsätter han
helt och hållet, emedan hans person är obekant och alltså ingen kan
taga anstöt däraf o. s. v. Sina egna åsikter i frågor på dagordningen
ger han också, såsom förut framhållits, obesväradt tillkänna.

Det är godt om tillfälliga möten — slumpen spelar en betänkligt
stor roll —, underbara sammanträffanden, förklädnader o. d.

För att föra handlingen framåt och för omväxlings skull användas
med förkärlek långa bref, tal, monologer, dagboksanteckningar, syner
och drömmar, och inflätas, såsom förut framhållits, äfven dikter i
prosaramen. 1 Aurora finnes mycken romantisk ljuflighet och
sentimentalitet, men äfven godt lynne, som stundom bryter ut i burleskens form,
i barocka infall såsom följande: satan kan också förkläda sig i en lju-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free