Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Björn-Larssons bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
värme inåt det fattiga rummet, där en fattig kvinna
skulle föda ett ännu fattigare barn.
3.
Fyra dagar därefter var en pojke född, och
Larsson satt tyst och betraktade den lille. — Han är lik
honom, som stupade, sade han för sig själv. Det
gladde honom att barnet inte liknade sin far. Till
Magda talade han ej mycket, det såg ut som han
endast intresserade sig för barnet. Det var den gamle
vapenbroderns ansikte i miniatyr han sökte efter i
dessa späda drag, och han trodde sig ha funnit det.
Magda låg vaken under de långa nätterna och
hörde nordanvindens ursinniga sång då han for
förbi. Han skakade det lilla fönstret, där is figurerna
tjänstgjorde som gardin, så att de små rutorna
hoppade och skallrade. Han smög sig mellan
stockarna i den gistna väggen och lekte med kalla
fläktar kring hennes tinningar. Han tjöt som en
längtande varg när han for genom gläntan där stugan
stod. Han var för svår, nordanvinden!
Tors Sara låg på en bädd på golvet vid kaminen
och sov om nätterna, jämrande och klagande under
sömnen, varför, det kunde aldrig Magda räkna ut.
Vad hade hon för orsak att drömma onda drömmar,
hon som hade ett eget hem att gå till när hon skulle
föda sina små till världen och dessemellan också?
Och en man som släpade mat till huset och höll
hungern utanför väggarna. Men ingen vet alla sorger
som en annan har och ingen är riktigt lycklig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
