Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Björn-Larssons bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
4.
Matsson satt i stugan och svor för sig själv under
det han girigt sög sin sura pipa. Det var då rena fan
att vara utan kvinnfolk i huset! Ingen mat lagad och
ingen att gräla med! Jäntan kunde inte bättre fått
än om hon kommit igen när han så ville, men vete
rackarn vad kvinnfolk kunna ha för uträkningar!
Ilsken och arg på hela världen tog han sig för
med att skala potatis. Han skulle väl för nittinie
millioners brända . . . Vad nu då ? Vem förde ett
sånt oväsen mitt på ljusa dagen? I alla fall bra
ohyfsat att knacka så där på dörren! Det var bestämt
Larsson, och som vanligt bearbetade han väl
ytterdörren med gevärskolven. Nå, ja, den där
Björn-Larsson fick man handskas försiktigt med, han kunde
vara ilsken nog om det satte till.
Han gick och öppnade och Larsson steg in. — Du
lagar mat, ser jag, yttrade han med en sidoblick på
skalhögen vid spiseln. Jo, jo . . .
— Håll käften! brummade Matsson. Du kan få
laga mat själv, när jäntan gått sin väg. Eller kanske
du städer henne på livstiden? hånade han med ett
giftigt grin.
Larsson låtsade inte höra. — Du ska sätta dig,
sade han stillsamt, jag har en historia att berätta.
— Är det något som rör mig?
— Som rör oss bägge. Jag ska sitta i spiseln,
det är ju kring brasan man berättar sagor, eller hur,
hästhandlare? Men det här är ingen saga. Minns du
Starka Fritz?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
