Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Björn-Larssons bragd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Matsson bet ihop händerna kring pipskaftet.
— Visst minns jag — hur så?
— Minns du björnjakten vid Styggbergsstupet?
— Annandag jul, ja! Nog minns jag, men
varför kommer du och rör i gammal. . .
— Du minns. Det är bra. Men i fall du skulle
ha glömt bort en del — sånt där multnar med tiden,
man har mycket att tänka på — affärer, affärer —
nu ska jag i alla fall berätta hur det var.
— Jag ska inte vara långrandig. Du minns att
björnen hade gått ut ur Vintergropen vid
Sandbackarna och gått raka vägen åt stupet till. Klang
hade slagit hela tiden, mot vinden hade han gått.
Starka Fritz och jag kom upp efter och sedan kom
du. Björnen vände vid skäret och bröt sig genom
snåret vid kärrkanten. På det viset fick han vägen
klar till stupet och det var dit vi ville ha honom,
förstås. Du var närmast och du hade kunnat skjuta,
men du var för rädd — du var rädd som ett barn.
Fritz stod vid kanten av stupet och björnen gick rakt
på honom, och han sköt, men geväret klickade.
Baklänges kunde han inte gå, det var döden, och
framifrån kom också döden. Minns du vad Starka Fritz
ropade när han stod där? Han ropade: "Skjut,
Matsson, för död och helvete, jag har ett litet barn
hemma!" Men du sköt inte, och jag kom i sista
sekunden nog nära för att vara säker. Det var i alla
fall för sent, då gick björnen och Fritz till de dödas
land, Fritz först, han slog huvudet i bitar, björnen
tumlade om och kom på benen men stöp för mitt
gevär innan han hann vända sig ens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
