Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
sökt honom, hade förvånats över hans korrekta och
kloka svar på alla frågor han fått och hade
konstaterat honom sinnesrubbad, men långt ifrån idiot.
Han var ganska bitter till sinnes mot allt och alla,
och varje elakhet, han hört någon säga, brukade han
viskande upprepa för sig själv i timtal, jublande över
de fula orden. Han kunde ibland gå och elda upp
sig själv med elakheter han hört, tills han inte mer
kunde styra sig, utan sprang i vild fart vägen fram,
väsande och skrattande.
Han var käppmakare, det enda han kunnat lära.
På käpparna snidade han grinande huvuden, drakar,
ormar och fåglar. När han strök kring i skogarna
för att leta käppämnen, stannade han ofta för att
tugga på något elakt han hört.
— Jävla lata idioter — stryk skulle ni ha! hade
han hört rättaren på Blvvika skrika åt dagsverkarna
en dag på slåttern.
— Stryk skulle ni ha — ha, gick Johan Adolf
och härmade, svängande sina käppar i luften.
— Stryk skulle ni ha, stryk, stryk — ha —- ha —
Rösten blev allt högljuddare, han skrek allt
vildare, råkade till sist i raseri, slog omkring sig och
vrålade allt ilsknare:
"Stryk skulle ni ha — ha — ha—"
"Ha — ha — ha" svarade ekot i
Bränningshöjden.
Och han blev plötsligt lugn, fortsatte sin väg
genom de slingrande snåren, över allt spejande efter
en självkrökt gran eller enbuske som kunde duga
att göra en käpp av.
Men där han nu satt i mörkret började han tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
