Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Gud har förlåtit mäj, men han har sagt att det skall
bekännas inför människor också — gå nu efter å
bränn — skynda er å bränn allt — innan jag
slutar —
Far öppnade locket till kistan och grävde fram
en svart sidenhalsduk, och han lindade in psalmboken
i den. Det brann en liten låg brasa i järnugnen,
där han så ofta lagat hennes mat. Han lade in det
svarta byltet i elden och stängde luckan. Han såg
mycket trött ut.
— Brinner dom nu — frågade den gamla.
— Ja, farmor, nu brinner dom, sade David.
— Då — är allting klart. Tag undan de här
kuddarna — så där — nu tack allihop —
Hon dog strax därefter, utan ett ord mer.
Fyra dagar därefter stod en gammal man med
silvervitt hår vid kistan och sjöng:
"Och högre, klarare än gull, än solen
Min själ skall skina ärofull för stolen —
Den gode Guden iklär mig skruden,
Som själv han lovat åt den kära bruden/’
Borta på fällbordet, där den stulna psalmboken
legat så många år, stod ett ensamt, klart ljus och
brann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
