Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
pipa. Mor och far voro borta och begravde den
gamla. Karl Anton stirrade ned mot golvet, som om
han grubblat över något.
— Jag skall nu gå till fattighuset, sade han
liksom för sig själv. Vad var det du sade — psalmen
— ja, det är sannerligen inga små anspråk vi
stackars människor ha. Fast vi egentligen är några
ordentliga kräk, så nöja vi oss inte med mindre än att
komma direkt till Gud när vi dör och skina klarare
än solen. Det är kanske inte så dumt, ändå, när man
hoppas något, bör man ta till så det räcker.
— Säjer du att du ska gå till fattighuset? Nu?
— Ta det inte så högtidligt, gosse. Vill du ge mäj
litet mer tobak? Tända kan jag själv, som du ser
ganska bra. Tack, du, ja visst ska jag gå till
fattighuset. Du låtsas som jag gått att söka arbete, när
dom kommer hem. Det blir bra. Han blåste ut ett
väldigt rökmoln över katten Majus, som hoppat upp
i hans knä.
— Har du sett att Majus tycker om tobaksrök?
Titta, han brukade blunda förr, när jag gjorde det.
Blundar han inte? Jag lärde honom det när han
var unge. Ibland blev han tokig av det och rev
mäj på händerna.
Men nu hoppade Majus ned och gick sin väg. Han
kanske har fått mer stadgade vanor, sade Karl
Anton. Det har jag också. Nej, det är nog inte så
farligt att vara på fattighuset som dorn tror. Jag
skall gå nu, så du får följa mäj en bit på väg. Var
har vi Johan Adolf?
— Vet inte, han kanske gått till skogs ett tag.
— Kom då, och hälsa honom, sedan. Vet du,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
