Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
märkligaste med honom var kinderna, ännu
livs-varmt röda trots rynkorna, och de mörkbruna,
irrande ögonen, som sneglade uppåt, ty han höll hakan
på något slappt sätt nästan mot bröstet. Munnen stod
halvöppen, andedräkten hördes kort. Han kunde väl
vara sjuttio år. — Sitt ner, sade jag vänligt, och så
får vi höra vad ni heter och vad ni har på hjärtat.
Men just som jag uttalade de där orden kände jag
en ögonblicklig beklämning. Ty nu med ens slog det
mig att jag visste vem mannen var, och jag hade ett
behov att be honom tiga innan han börjat tala. Hans
svartbruna ögon borrade sig sekundvis fast i mina
som om han med blicken ropat på hjälp. Jo, jag hade
verkligen sett honom en gång förut, det var vissa
rykten i omlopp. Och med ens vart jag rasande över
att han just skulle finnas i min församling. Varför
inte i Gördelsons ? Eller i Markenhams ? Eller hos
någon av de andra unga och medelålders och gamla,
som i tidningar och böcker förklarade sig verkligen
ännu tro! Hos någon som trodde på prästens
gudomliga kallelse, inte hos mig, en hedning, en
pantagru-elist, en smädare. Och nästan en — en drinkare!
Visserligen var jag kanske en värdigare hedning än
prosten Wrakman, som lurade bönderna på skogslotter
och jobbade med gruvfyndigheter. Värdigare det vill
säga mindre anstötlig än Hobbelman, biskopen som
var landets virtuos ifråga om att ropa på djävulen, i
stället för Gud. Men i grund och botten lika oduglig
Jag såg stadigt på gubben, jag kände på mig vad
han ville.
Då hände något besynnerligt: den gamle föll ihop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
