Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
dök in under hans säng och tog ut blecklådan, där
fanns åtminstone ett halvt kilogram krut, och det var
mig en fullständig gåta varför han tagit mitt. Men
Simmons påstod att det var ett sorts vansinne, han
hade träffat en sådan tok förut, en hästhandlare från
Connecticut, som stulit skogar i Kanada och sålt,
suttit i Stillwater två månader och sedan släppts fri.
Han tålde allting här i världen och var jordens
ärligaste människa, utom när det gällde krut, då stal
han alltid av kamraterna allt han kom över.
Simmons rådde mig att låta saken vara, men jag
fick den vansinniga idén att böta Collie för hans
sjukdom.
Ute på stallbacken låg en bit av en ofantligt grov
pipa, som ursprungligen kommit dit för att användas
som slägga. Den var ungefär två fot lång, sluten i
ena ändan och hade ett hål på sidan där. Vi hade
många gånger skämtat om att använda den som
kanon, om vi bara haft rikligt nog med krut för att
göra försöket. Simmons hade hittat en kula som
passade precis till pipan, och vi hade ofta diskuterat hur
pass långt den kunde gå, om kanonen laddades
ordentligt.
Simmons blev rädd när han såg vad jag gjorde,
men han visste att det inte lönade att tala med mig
när jag fått något i huvudet. Nu skulle jag visa
irländaren vad jag tordes: inte bara ta hans krut, men
också skjuta av det på lek. Jag var ovanligt stor och
stark, men i jätten Collies händer var jag en leksak.
Det visste jag, men jag laddade "kanonen" likafullt.
Jag visste knappast i de dagarna vad rädsla ville
säga, mitt övermod gränsade till vansinne. Simmons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
