Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Den politiska ställningen i slutet af 60-talet. 1866 års grundlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN POLITISKA STÄLLNINGEN I SLUTET AF 60-TALET. 5
personlighet, Monrad, hade känt detta så starkt, att han
gick i landsflykt till Australien i sorg öfver sitt lands
olyckor; dess klokaste politiker, Hall, och alla de många,
som med beundran och tillit sågo upp till honom, kände
sig förlamade, nedbrutna af de olyckor som träffat landet.
Därför läto de frivilligt makten glida sig ur händerna;
deras inflytande blef under några år ringa, oaktat de
genom sina tidningsorgan ännu till stor del behärskade den
allmänna meningen.
Det tredje partiet var bondevännerna. De hade bakom
sig det öfverväldigande flertalet af det danska
bondeståndet men högst få utanför detta. Under författningsstriden
hade de, mot de båda andra partierna, fordrat att
grundlagen från 1849 skulle återinföras. Enligt dess
bestämmelser valdes både folketinget och landstinget genom
allmän rösträtt. Detta hade bondevännerna icke kunnat
genomföra; men det blef nu deras naturliga uppgift att
kämpa för, att folketinget skulle få sin vilja fram men
landstinget skjutas mer och mer tillbaka, så att det till slut
skulle bero af folketinget hvilka som skulle vara ministrar.
Ledare för vänstern voro två politiker från Fredrik den
sjundes tid: Balthazar Christensen och J. A. Hansen. Men vid
sidan af dem började en ny man att framträda, den
kommande vänsterns ledare Christian Berg. Partiet rådde öfver
ungefär hälften af folketingets platser, så att dess makt
var stor, men de andra partierna sågo ned på det som
på den obildade, okunniga massans parti.
De första fyra åren efter författningskomprommissen
1866 gingo jämförelsevis lugnt. Från 1865 till 1870 satt
ministären Frijs-Frijsenborg vid makten. Den tillhörde
högern, men grefve Frijs hade en viss känsla af att han
var rikets största jorddrott, representant för en af dess
berömdaste adelssläkter, och att han hade en viss
förpliktelse att ställa sig till hälften utanför, öfver partierna.
Han följdes af högern, han understöddes af de
nationalliberala, som själfva undveko att tillägna sig makten, och
han underhandlade tillmötesgående med bondevännerna,
som voro inbördes oense och ej kände sig starka nog att
göra anspråk på makten. Det rådde under dessa år i de
danska partiförhållandena en stor upplösning. Det
nationalliberala partiet delade sig i två grupper: det egentliga
nationalliberala partiet, med de gamla ledarna, och mellan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
