Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Författningsstridens början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTNINGSSTRIDENS BÖRJAN.
17
framgått ur den allmänna rösträtten». Landstinget svarade
genom att med 44 röster mot 8 uttala: »Vi måste tvärtom
anse hvarje fruktbärande samvärkan mellan regering och
riksdag omöjlig, när majoriteten inom det ena tinget emot
grundlagens ord och mening vill tillägna sig
bestämmanderätten angående ministärens sammansättning». Ministären
satt lugnt kvar, utan minsta hänsyn till folketingets
misstroendevotum, och kungen svarade folketinget, att dess
fordran var »en missuppfattning af den i grundlagen
stadgade ordningen»; till landstinget sade han, att han
mottagit dess adress »med stor tillfredsställelse». Gentemot
vänsterns fordran på folketingsparlamentarism stod från
denna stund högerns häfdande af de båda tingens
likställighet och af kungens rätt att fritt välja sina ministrar
efter sin egen önskan.
Vänstern kallade nu i ett stort upprop sina anhängare
till strid. Om högerns åsikt segrade, sade de, så skulle
grundlagen bli ett kryphål för den förenade byråkratien
och aristokratien i stället för ett folkfrihetens värn».
» Valmän! Ställningen är klar: den nuvarande ministären
förnekar grundlagens ledande tanke. En strid härom kan
ej undvikas.»
Då riksdagen sammanträdde hösten 1873, beslöt
folketinget ännu en adress om ministärens afgång, och då
denna dess fordran åter blef afslagen, använde folketinget
det maktmedel, som det trodde sig vara i besittning af: att
afslå regeringens anslagsproposition (finanslagen).
Finanslagen förkastades med 53 röster mot 45. Regeringen
hade på förhand förklarat, att om så skedde skulle den
upplösa folketinget, men att den ej tänkte afgå ens om
de nya valen gåfve samma resultat som de förra.
Upplösningen skedde ej, sade ministärens ordförande, »i den
engelska parlamentarismens anda. Kom tillbaka fler eller
färre, men använd denna mellantid till att taga in ref
i seglen.»
Valstriden blef hård. »Å ena sidan,» sade vänstern
i sitt valupprop, »står ministeriellt envälde, ett hinder för
folkfrihetens förvärkligande i alla folkets lifsfrågor, ett hot
och en fara för all politisk frihet; å andra sidan står den på
grundlagen fotade folkliga själfstyrelsen, allt fruktbringande
frihetslifs oumbärliga villkor. Vi hafva i riksdagen värnat
2.
――
Verdandis småskrifter. 114.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
