Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för bevarandet af vårt lif? Hvar gång jag uppmärksamt
betraktar, hvad vi förehaft denna och många andra
förflutna morgnar, och betänker, hvarom och huru vi
samtala, fattar jag, och I kunnen helt visst likaledes fatta,
att enhvar af oss är bekymrad för sig sjelf. Ej heller
är det häröfver jag förundrar mig, utan öfver det, att,
oaktadt vi alla tyckas mig äga qvinlig förslagenhet, vi
dock ej vidtaga någon utväg till skydd mot det, som vi
med skäl befara. Vi stadna qvar här, synes det mig,
liksom vi ville eller måste vara vittnen till, huru många
lik här begrafvas, eller dertill, om munkarne här i klostret,
hvilkas antal blifvit nästan intet, på rätta tider sjunga
sina messor, eller att för hvem, som här inkommer, i våra
sorgdrägter visa, huru djupt och mångfaldigt vårt elände
är. Gå vi ut härifrån, se vi antingen döda och sjuka
bäras öfverallt, eller finna vi sådana, hvilka i kraft af
de offentliga lagarne för sina brott en gång dömts till
landsflykt, men som nu liksom för att håna dessa,
emedan de veta deras handhafvare döda eller sjuka, draga
kring hit och dit i vidrig yra; eller skåda vi slutligen
vår stads drägg, under namn af pestdrängar, gödd af
vårt blod, rida och löpa omkring öfverallt för att bespotta
oss, i det de i skändliga visor förekasta oss våra olyckor.
Intet annat höra vi, än: "de och de äro döda, och de och
de ligga för döden"; och, om några funnes, som kunde
klaga, skulle vi öfverallt höra blott sorgsen jämmer.
Om vi slutligen återvända till våra boningar (jag vet ej,
om det händt eder, som mig), finner jag der af en talrik
familj ingen annan qvar än min tjenarinna; jag förskräckes,
jag känner håren på mitt hufvud resa sig och tycker mig,
hvar jag går eller stadnar, se skuggorna af mina aflidna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
