Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej med deras vanliga anleten, utan med ett, jag vet
ej hvaraf dem gifvet, rysligt utseende, som kommer mig
att bäfva. Af alla dessa orsaker känner jag mig hemsk
till mods både här och ute och hemma, och det desto
mer, som mig tyckes, att ingen annan, hvilken äger någon
förmögenhet och ett ställe, dit han kan resa, stadnar här
qvar, mer än just vi. Äfven har jag flera gånger förnummit
och hört, att, om ännu några sådana finnas här, dessa
så väl ensamma som i hvarandras sällskap, utan att
göra skilnad på höfviskt eller oanständigt, blott begäret
äggar dem, både natt och dag företaga, hvad som
förskaffar dem mesta förnöjelsen. Och ej blott fria
personer lefva så; äfven de i klostren inneslutna hafva, i den
tron, att detta är tillständigt och ej kan dem, mer än
andra, förvägras, brutit alla band af lydnad, öfverlemnat
sig åt köttsliga lustar, emedan de inbilla sig derigenom kunna
undkomma döden, samt blifvit otuktiga och utsväfvande.
Men, om det nu förhåller sig på detta sätt (och vi
se det uppenbart så vara), hvad vilja vi då göra här?
Hvad vänta vi, och hvarom drömma vi? Hvarföre äro
vi försumligare och långsammare att rädda oss, än alla
andra stadsinvånare? Anse vi oss mindre värda än alla
andra, eller tro vi vårt lif genom starkare band förenadt
med vår kropp, än de andras, och böra vi således ej
bekymra oss om något, som kan äga förmåga att skada
det? Vi irra, vi äro bedragna! Hvilket oförnuft, om
vi kunde så tro! Så ofta vi vilja erinra oss, huru många
och huru kraftfulla de ynglingar och damer varit, som
dukat under för denna grymma pest, erhålla vi det
uppenbaraste bevis på motsatsen.
På det vi således ej genom envishet eller sorglöshet
må råka i en olycka, hvilken vi måhända på något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
