- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
22

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro, somliga hit, andra dit, undan den olycka, hvilken
äfven vi söka undkomma. Att vidtala främlingar är ej
passande; derföre måste vi, om vi vilja gå efter vår
välfärd, finna ett medel att så inrätta oss, att ej förtret
och skam må träffa oss, der vi sökte nöje och ro."

Medan sådana samtal varade bland damerna, se, då
inträdde i kyrkan tre unge män, bland dem dock den
yngste nära tjugofem år, i hvilkas hjertan hvarken tidens
olyckor, eller förlusten af vänner och fränder, eller ens
farhogan för eget lif förmått, jag vill ej säga utsläcka,
men ens afkyla kärleken. Af dessa hette den ene Pamfilo,
den undre Filostrato och den tredje Dioneo, alla ganska
behaglige och höfviske; och voro de nu utgångna att
såsom sin högsta tröst under sakernas stora förvirring
söka få se sina damer, hvilka händelsevis alla tre befunno
sig bland de förstnämnda sju, liksom äfven bland de
öfriga några voro nära slägtingar till en och annan af
dem. De blefvo knappast förr varse fruntimren, än äfven
dessa bemärkte dem sjelfva, hvarföre Pampinea leende
begynte: "Se, lyckan sjelf gynnar vårt förehafvande och
har sändt oss dessa förståndige och förträfflige unge män,
hvilka gerna skola blifva våra följeslagare och tjenare,
om vi ej försmå att utse dem till detta kall." Neifile,
en af dem, som älskades af en bland de unge
männen, blef då för blygsel helt röd i anletet och sade:
"Pampinea, för Guds skull besinna, hvad du säger. Jag
vet visserligen helt säkert, att intet annat än det bästa kan
sägas om hvem det vara må bland dem, jag tror dem
skickliga till långt vigtigare värf än detta, och menar
likaledes, att de skulle kunna hålla ej blott oss, utan
vida skönare och förnämligare, än vi äro, ett godt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free