tjensteflickor, och de tre unge männen med hvar sin betjent, på väg ur staden; de hade dock ej aflägsnat sig mer än två knappa miglier från den, förr än de anlände till det ställe, de först låtit anordna för sin vistelse. Detta ställe låg på en liten höjd, åt alla håll något aflägset från våra farvägar, och var bevuxet med hvarjehanda buskar och plantor, alla i full grönska och angenäma att skåda. På toppen stod ett palats med en vacker och stor borggård i midten, med gångar, salar och gemak, allesamman ganska sköna och ansenliga genom sin prydnad af glada målningar, med ängar och undransvärda trädgårdar rundtomkring, med brunnar af det friskaste vatten och källare fulla af dyrbara viner; något, som bättre lämpade sig för törstiga supbröder, än for måttliga och ärbara damer. Till sitt ej ringa nöje fann sällskapet vid sin ankomst det inre helt och hållet rengjordt, sängarne i gemaken uppbäddade, och allt uppfyldt af sådana blommor, årstiden erbjöd, samt golfven belagda med säf. Sedan man strax vid anländandet satt sig ned, sade Dioneo, som var en framför alla glädtig och infallsrik ung man: "I damer, det är mer edert förstånd, än vår egen klokhet, som fört oss hit. Hvad I hafven för afsigt att göra med edra sorgsna tankar, vet jag ej; mina har jag lemnat qvar inom stadsporten, när jag nyss med eder for ut genom den. Derföre mån I allesammans antingen besluta er för att skämta, skratta och sjunga med mig, så vidt nämnligen det kommer öfverens med er värdighet, eller ock gifva mig orlof att vända om efter mina tankar och blifva qvar i den plågade staden." Honom svarade gladt Pampinea, som om hon likaledes förjagat alla sina bekymmer: "Dioneo, du talar ganska väl: vi vilja lefva i fröjd och lust; intet