- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
32

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Berättelsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Orsaken till hans tvekande var, att han visste dessa vara
trätgiriga, elaka och oredliga menniskor, och att han ej
kom ihog någon, på hvilken han kunde lita, men som
dock vore så stor skälm, att han förmådde hålla stånd
mot deras illistighet. Sedan han länge tänkt hit och dit,
rann honom slutligen i sinnet en herr Ciapperello från
Prato, som ofta besökte honom i Paris. Eftersom denne
var liten till gestalt och mycket sprättaktig, och
Fransmännen ej visste, hvad Ciapperello ville säga, utan trodde,
att det skulle betyda chapeau eller krans efter deras
språk, så kallade de honom, emedan han, som sagdt, var
liten till växten, ej Chapeau, utan Chapelet; och som
Chapelet var han känd öfverallt, då blott få kände honom
som herr Ciapperello.

Denne Chapelet förde ett sålunda beskaffadt lif.
Han var notarie, men skulle storligen blygts, om ett af
hans instrumenter, fastän han uppsatte få sådana, hade
befunnits annorlunda än förfalskadt; och dylika skulle
han gjort så många, man velat, och det mycket hellre
för intet, än något annorlunda beskaffadt för drygt arvode.
Falska vittnesmål afgaf han med största nöje både på
begäran och sjelfmant; då man nu i de tiderna i
Frankrike satte största tro till eder, och han ej frågade efter,
om han aflade falska, vann han med orättrådighet alla
de processer, i hvilka han kallades att svärja, det han
på samvete skulle berätta sanningen. Ett öfver måttan
stort nöje fann han i, och högligen vinnlade han sig om
att stifta ondt, ovänskap och förargelse mellan vänner,
slägtingar eller hvilka personer som helst; och ju större
olycka han såg häraf följa, desto större glädje kände han.
Uppfordrades han till ett mord eller annat brottsligt företag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free