nekade han aldrig, utan gick ifrigt till stället; och ofta fanns han villig att med egna händer såra eller döda menniskor. En den störste Guds och helgonens hädare, svor han och bannades för hvarje småsak, emedan han var öfver måttan argsint. Kyrkan besökte han aldrig, och alla hennes sacramenter försmädade han, såsom usla ting, med de avskyvärdaste ord. Så mycket hellre vistades han deremot idkeligen på krogar och andra vanhederliga ställen. Qvinnorna hade han lika kära, som hundar käppen; i den motsatta lasten åter fråssade han värre än alla andra uslingar. Stöld och röfveri skulle han begått med lika lugnt samvete, som en helig man ger en allmosa. Fråssare och drinkare var han äfven i så hög grad, att han några gånger varit ganska illa deran. Spel och bedrägeri med falska tärningar öfvade han ock särdeles. Men hvarför utbreder jag mig i så många ord? Han var kortligen den värsta menniska, som måhända någonsin födts. Hans ondskefulla dåd hade i lång tid undgått straff blott genom messer Musciattos inflytande och ansedda ställning, för hvars skull både enskilda personer, dem han ofta, och domstolarne, dem han ständigt förorättade, mångfaldiga gånger hade fördrag med honom. Denne Cepparello var det nu, som kom messer Musciatto i högen; och, som han ganska väl kände hans lefverne, insåg han, att denne just vore den man, som Bourgognarnes illslughet kräfde. Derföre lät han kalla honom till sig och sade till honom: "Herr Chapelet, som du vet, är jag i begrepp att med allo draga härifrån; och, då jag här bland andra har att göra med Bourgognare, som äro svekfulla menniskor, vet jag ej någon, åt hvilken jag kan med mera säkerhet anförtro indrifvandet af mina