fordringar hos dem, än åt dig. Då du för närvarande ej har något att göra, lofvar jag dig derföre, såvida du vill ombesörja denna sak, att förskaffa dig åter domstolarnas ynnest och dessutom skänka dig en anständig del af det, du indrifver." Herr Chapelet, som var sysslolös och illa försedd med denna verldens goda, och nu dertill såg den resa bort, hvilken så länge varit hans stöd och skydd, fattade utan dröjsmål, och nästan tvungen af nöden, sitt beslut och sade, att han det gerna ville. Således, sedan aftal blifvit träffadt dem imellan, och herr Chapelet mottagit fullmagten och konungens nådebref, begaf han sig, efter Musciattos afresa, till Bourgogne, der nästan ingen kände honom, och började der mot sin vanliga art att välvilligt och hofsamt infordra skulder samt uträtta det, för hvilket han ditkommit, liksom han velat spara de vreda lämporna till sist. Medan han imellertid befann sig hos två Florentinare, som der lånade på renta, och hvilka för messer Musciattos skull bevisade honom mycken heder, inträffade det, att han insjuknade. De båda bröderne anskaffade honom skyndsamt läkare och tjenare, som skulle gå honom till handa, äfvensom allt annat, som kunde vara nödigt för hans vederfående. Men all hjelp var förgäfves: den gode mannen, som redan var gammal och lefvat oordentligt, försämrades, enligt läkarnes utsago, dag från dag; ty hans sjukdom var tecknet till död. Häröfver bekymrades de båda bröderne mycket; och en dag började de samtala med hvarandra helt nära till den kammare, der herr Chapelet låg sjuk. "Hvad skola vi göra med honom?" sade den ene till den andre. "Vi äro nu för hans skull i det obehagligaste läge. Att