att det skulle ske, som I sägen, för så vidt saken komme att så aflöpa, som I förmoden; men det skall gå annorlunda. Under min lifstid har jag begått så många synder mot Herren Gud, att, om jag nu vid min död begår en till, det gör hvarken mer eller mindre till saken. Derföre skaffen hit till mig den frommaste och förträffligaste munk, I kunnen, om här finnes någon sådan, och låten mig sedan hållas; helt visst skall jag så uträtta era och mina angelägenheter, att allt skall gå väl, och I fån orsak att vara nöjda." De båda bröderne hemtade deraf visserligen ej stor anledning till hopp, men gingo icke desto mindre till ett munkkloster och begärde någon from och vis man att höra en Lombards bikt, som låg sjuk i deras hus. Dem gafs då en gammal munk af fromt och rent lefverne, stor mästare i Skriften och en mycket vördnadsvärd man, hvilken hos alla stadsinvånarne stod i stort och synnerligt anseende för helighet, och denne förde de till honom. När han inkommit i det rum, der herr Chapelet låg, och satt sig bredvid honom, började han först vänligt uppmuntra honom och frågade honom derpå, huru länge det var, sedan han förra gången biktade sig. Härpå svarade herr Chapelet, som aldrig biktat sig: "Min fader, min vana plägar vara att bikta åtminstone en gång i veckan, de många oberäknadt, då jag gör det flera gånger. Men jag måste bekänna, att, sedan jag blef sjuk, hafva åtta dagar gått förbi, under hvilka jag ej gjort det; så stor har den vedermöda varit, som sjukdomen orsakat mig." Då sade munken: "Min son, du har gjort rätt deri, och så må du äfven framdeles göra. Men jag inser väl, att, då du så ofta biktar dig, jag skall få ringa besvär med