att fråga och afhöra dig." Herr Chapelet svarade: "Herr pater, säg icke så; hur ofta och beständigt jag än biktat mig, har jag dock alltid önskat bekänna alla de synder, jag kunnat erinra mig, från den dag, jag föddes, ända till den dag, jag biktade. Derföre ber jag er, min gode fader, att ni frågar mig så noga om alltsammans, som om jag aldrig gått till bikt. Ni må ej hafva undseende med mig, derföre att jag är sjuk; ty jag åstundar mycket hellre misshaga detta mitt kött, än det till beqvämlighet göra något, som kunde förderfva min själ, den min Frälsare med sitt dyra blod återlöst." Dessa ord behagade mycket den fromme mannen och tycktes honom vara tecken till ett väl beredt sinne. Sedan han således mycket berömt denna herr Chapelets plägsed, började han fråga honom, om han någonsin syndat genom okyskhet med någon qvinna. Härtill svarade herr Chapelet suckande: "Min fader, i denna del blyges jag att säga eder sanningen, emedan jag fruktar att synda genom skrytsamhet," Munken sade: "Säg den tryggt; ty att säga sanningen är aldrig synd, hvarken i bikt eller vid något annat tillfälle." Då sade herr Chapelet: "Emedan ni härutinnan lugnar mig, vill jag säga er, att jag är lika ren, som jag utgick ur min moders lif." "Välsignad vare du af Gud!" sade munken. "Huru väl du gjort deri! Och härmed har du förvärfvat så mycket större förtjenst, som du, om du velat, haft mera frihet att välja motsatsen, än vi och alla andra, som bindas af en ordensregel." Härefter frågade han honom, om han med svalgets last misshagat Gud; hvarpå herr Chapelet, djupt suckande, svarade, att han gjort det, och dertill många