gånger. Ty, då han plägade att utom de fastor, som under Fastlagen årligen hållas af fromma menniskor, äfven minst tre dagar i hvar vecka fasta vid vatten och bröd, så hade han, i synnerhet när han uttröttat sig genom bön eller vallfärdande, druckit vattnet med så stor njutning och sådant begär, som stora drinkare vin. Rätt ofta hade han önskat sig sådana salater af saftiga örter, som qvinnorna tillaga, när de gå ut på fälten; och någon gång hade ätandet smakat honom mera, än han tyckte det vara tillbörligt för en, som fastar af gudlighet, som han gjorde. Härtill sade munken : "Min son, dessa synder tillhöra vår natur och äro af ringa vigt; derföre önskar jag, att du ej fördenskull betungar ditt samvete mer, än nödigt är. Hvar menniska, vore hon än aldrig så helig, händer det, att efter lång fasta ätandet smakar henne väl, och en dryck efter stor möda." "O, min fader," sade herr Chapelet, "ni säger detta för att lugna mig. Sådant borde ni ej göra: ni vet väl, att jag inser, att det, man till Guds tjenst företager, bör göras helt uppriktigt och utan någon själens motsträfvighet; och den, som annorlunda gör, han syndar." Högligen tillfreds härmed, sade munken: "Jag är nöjd, att du så fattar det, och finner stort behag i ditt härutinnan rena och goda samvete. Men säg mig: har du syndat genom girighet och begärt mer, än tillbörligt var, eller behållit hvad du ej bort behålla?" Härtill sade herr Chapelet: "Min fader, jag skulle ej vilja, att ni tror något sådant om mig derföre, att jag bor hos dessa ockrare. Jag har intet med dem gemensamt; tvärtom har jag kommit hit för att förmana och bestraffa dem och derigenom afvända dem från denna afskyvärda