länge stått mig bi? Detta är ju dåd för stråtröfvare och bofvar; och, så ofta jag någonsin sett en sådan, har jag alltid sagt: Gå, och må Gud omvända dig!" Då sade munken: "Välsignad vare du, min son! Säg mig nu: har du någonsin afgifvit falskt vittnesmål mot någon, talat illa om någon eller från en annan borttagit något mot ägarens vilja?" "Ack ja!" svarade herr Chapelet. "Det bekänner jag, att jag talat illa om min nästa. Jag hade en gång en granne, som med största orätt i verlden oupphörligen slog sin hustru; jag talade då en gång illa om honom för hans frus föräldrar, så stort medlidande ingaf mig den stackars qvinnan, som han, hvar gång han druckit för mycket, tilltygade, så Gud skall veta det." Då sade munken: "Nåväl; men du sade mig, att du varit köpman. Har du någonsin bedragit någon, som köpmän pläga göra?" "Ja, i sanning, herr pater," sade herr Chapelet; "men hvem han var, vet jag icke. Jag vet blott, att en hade betalt mig penningar, som han var mig skyldig för kläde, jag sålt åt honom, och dessa lade jag i en låda utan att räkna dem. Efter en god månads förlopp fann jag, att det var fyra styfver mer, än det borde vara; men, sedan jag behållit dem under mer än ett år för att gifva honom dem tillbaka och ej återsett honom, gaf jag bort dem som allmosor." Munken sade: "Detta var blott en småsak; och du handlade rätt i att bete dig, som du gjorde." Utom detta sporde honom munken om många andra saker, hvilka frågor han alltjemnt besvarade på detta sätt. När han nu ville skrida till aflösningen, sade herr Chapelet: "Herr pater, jag har ännu en synd, som jag ej bekännt för er." Munken frågade honom hvilken, och