- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
42

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Berättelsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

barmhertighet så stor, att Han gerna, om han biktar dem,
förlåter honom dera alla. Säg derföre tryggt, hvad du
begått." Herr Chapelet sade då under ständiga och strida
tårar: "Ack, min fader, min synd är allt för stor, och
jag kan knappt tro, att Gud någonsin förlåter mig den,
om icke era böner häri förmå något." Härtill sade
munken: "Säg det förtröstansfullt: jag lofvar dig att bedja
Gud för dig." Herr Chapelet grät alltjemnt och sade
ingenting, och munken uppmanade honom att bekänna.
Sedan sålunda herr Chapelet med sin gråt en ganska
lång stund hållit munken i väntan, utstötte han en djup suck
och sade: "Min fader, eftersom ni lofvar mig att bedja
Gud för mig, skall jag bekänna min synd för er. Så vet
då, att, när jag var en liten pilt, bannade jag en gång
min mamma;" och när han sagt detta, började han ånyo
att gråta öfverljudt. Munken sade: "O min son, synes
dig då detta vara en så svår synd? Menniskorna banna
ju hela dagen Herren Gud, och dock förlåter Han gerna
den, som ångrar, att han gjort det; och du tror ej, att
Han skulle förlåta dig detta? Gråt ej, fatta mod! Ty
visserligen, om du än varit en af dem, som korsfäste Honom,
och vore så förkrossad, som jag nu ser dig, så skulle Han
förlåta dig." Då sade herr Chapelet: "Ack, min fader,
hvad säger ni? Allt för illa har jag gjort, och en allt
för stor synd var det att smäda min hulda mor, som
bar mig i sitt lif natt och dag i nio månader och så
oräkneliga gånger haft mig på sina armar; och, om ni ej
beder Gud för mig, skall det aldrig tillgifvas mig."

När nu munken såg, att herr Chapelet ej hade
något vidare att bikta, meddelade han honom aflösning
och gaf honom sin välsignelse i den öfvertygelsen, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free