- Project Runeberg -  Decameron / Förra delen /
43

(1861) [MARC] Author: Giovanni Boccaccio Translator: Christoffer Eichhorn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Berättelsen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han vore en högligen from man, emedan han fullt och
fast trodde, att allt, hvad herr Chapelet sagt, var sannt;
och hvem skulle väl kunnat tvifla härpå, när han hörde
en menniska, som låg för döden, tala så? Sedan efter
allt detta sade han till honom: "Herr Chapelet, med
Guds hjelp skall ni snart bli frisk; men, skulle det dock
hända, att Gud kallar er välsignade och på hädanfärd
väl beredda själ till sig, ville ni då samtycka dertill, att
er döda kropp begrafves i vårt kloster?" Härtill svarade
herr Chapelet: "Gerna, herr pater! Jag skulle tvärtom
ej vilja hvila annorstädes, eftersom ni lofvat bedja Gud
för mig; och dessutom har jag städse hyst en synnerlig
vördnad för er orden. Derföre ber jag er, att ni, när ni
återkommer till ert kloster, skickar till mig Christi
sannskyldiga lekamen, den I denna morgon invigt på altaret;
ty, fastän jag ej är honom värd, tänker jag med er
tillåtelse annamma honom och derefter den heliga sista
smörjelsen, på det jag, om jag än lefvat som en
syndare, åtminstone må dö som christen." Den fromme
munken sade, att detta vore väl sagdt, och han vore nöjd
härmed; sacramentet skulle han genast låta komma till
honom. Och så skedde.

De båda bröderne, som starkt befarade, att herr
Chapelet skulle bedraga dem, hade ställt sig nära den
brädvägg, som skilde rummet, der herr Chapelet låg,
från det angränsande. Här lyssnade de, och hörde och
förstodo lätteligen allt, hvad herr Chapelet sade till
munken. Vid åhörandet af de synder, dem han bekände
sig hafva begått, hade de ofta haft så stor lust att
skratta, att de voro nära att högljudt utbrista i löje.
Men sedan sade de sins imellan: "Hvad äricke detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:37:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/decameron/1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free